Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättfärdiggörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTFÄRDIGGÖRELSE.
551
Strötankar: Rättfärdiggörelse är en domshandling, hvarigenom Gud förklarar
en syndare lös, fri från sin syndaskuld. Den inre bevekande orsaken
därtill hos Gud är hans eviga kärlek, nåd och barmhertighet. A människans
sida är det allenast tron på Kristus, som förmår Gud att rättfärdiggöra en
syndare. (Rom. 4: 5.) Det sätt, på hvilket Gud gör rättfärdig, är, att han
ej tillräknar synderna, men tillräknar oss Kristi rättfärdighet.
Rättfärdiggörelsen är sålunda källan, ur hvilken bekymrade själar få tröst och
hug-svalelse, lif och salighet. Rättfärdiggörelsens ändamål är å Guds sida hans
namns förhärligande och å vår sida förening med Gud, barnaskap, frid,
glädje, evig salighet. (Büchner.) — Jag tror, att till vår rättfärdiggörelse
höre tre saker: å Guds sida hans stora barmhertighet och nåd; å Kristi
sida fullgörandet af Guds rättfärdighet genom att gifva sitt lif och sitt
blod som ett offer; å vår sida en sann och lefvande tro på Jesu Kristi
förtjänst. (J. Wesley.) — Följden af tron på Guds nåd i Kristus är
rättfärdiggörelsen, d. ä. den akt af det gudomliga dömandet, genom hvilken
Gud specielt tillräknar och tillegnar syndaren den försoning, som Kristus
förvärfvat, och därför frisäger honom från all syndens skuld och straff för
Kristi skull och upptager honom i sitt gudomliga välbehag, samt genom
barnaskapets ande i hans inre betygar honom det nya förhållande, hvari
han ställt sig till syndaren, och så skickliggör honom till en ny barnslig
lydnad. (Ernst Luthardt.)
Rättfärdiggörelsen. — Rättfärdiggörelsen är er
process, en rättegång i himmelen. — Gud sitter som domare.
— Djäfvulen är anklagare. — Människan är den anklagade.
— Klagomålet är riktigt; vittnen äro den anklagades eget
samvete och Anden, som utrannsakar allting. — Skulden är
stor. — Straffet är evigt. — Lagboken är från Sinai. —
Domen är redan fälld. — Då kommer Guds Lamm, Jesus
vår öfverstepräst och förespråkare, med det blod, som talar
bättre än Abels blod. Han talar till förmån för den arma
förlorade människan i kraft af sitt ställföreträdande lidande
och sin död, sin fullgiltiga förtjänst och sin seger öfver alla
våra fiender. Hvilken väldig sakförare! — Den till döden
invigde förbrytaren omfattar nu full af ånger och jämmer
i fullkomligaste tro hans fötter. — Då höres en röst ur
helgedomen: >Rif sönder skuldebrefvet!» För Jesu skull
förklaras nu den skyldige fri från all skuld och allt straff,
eller med andra ord han blir rättfärdiggjord. — Ett återljud,
af hvad som försiggår i himlen, höres på jorden vid altaren
och på predikstolar. Där förlätes på jorden såsom i
himmelen. — Nu har den arme syndaren nog. Nu är han
rättfärdigad genom nåden, han har frid med Gud, och i friden
glädje, och glädjen i Herren är hans styrka till allt godt.
(Rom. 5: 1. Luk. 15: 22, 24. Neh. 8: 10.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
