Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oenighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
PRÖFVA. PUNKTLIGHET.
spö särskildt. Och se, inom några ögonblick voro alla spöna
sönderbrutna. »Käre söner», sade nu Scilurus, »blifven
alltid eniga, så skall ingen blifva eder öfverman! Men låten
I söndra eder och blifven oeniga, skolen I i samma
ögonblick öfverfallas och duka under.»
Följden af oenighet. — Två bröder gjorde en resa i
en vild bergstrakt. Sedan de under flera veckor hade lefvat
tillsamman i bästa endräkt, erhöllo de kort före sin afresa
från trakten underrättelse, att de hade ett bref att afhämta
på en liten poststation, som låg ner i dalen. Brefvet var
mycket viktigt för dem båda, och de kunde icke resa
därifrån, förrän det blifvit afhämtadt. Men vägen till posten
var mycket besvärlig, och ingen af bröderna ville gärna gå
den. »Du är den äldste», sade den ene, »och det är din
plikt att gå — jag har rätt mycket att göra i dag, så jag
har just icke någon tid att förlora.» — »Sådana små besvär
tillkommer alltid den yngste», svarade brodern »jag måste
för öfrigt göra några afskedsbesök, och har därför icke tid
att hämta brefvet.» — Ingen gaf vika — det var deras
första tvist under resan — och de skildes om aftonen mycket
gramse mot hvarandra. Men under natten ångrade sig båda.
De sade till sig själfva: »Det var ju rakt ingenting att blifva
oense om; jag skall icke säga ett ord utan i all tysthet gå
för att hämta brefvet — det är ju månsken, och jag kan
vara här åter före dagbräckningen i morgon. På så sätt
begåfvo sig båda, fastän hvar för sig, åstad på de ganska
farliga bergstigarna, hvilka de därtill icke kände så
synnerligen väl. Den ene gick åstad blott en half timme efter den
andre — men blott en af bröderna uppnådde poststationen;
den andre hade under vandringen störtat utför en
bergvägg, där man sedermera återfann honom med krossade
lemmar. Man fann i en af hans fickor en liten
anteckningsbok, hvari han före sin död skrifvit en rörande hälsning
till sin broder. Men ingenting kunde i alla fall befria denne
från förebråelsen, som han under hela sitt återstående lif
gjorde sig själf, nämligen att han genom sin oginhet hade
bidragit till sin broders död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
