Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mord. Mördare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
MORD. MÖRDARE.
människohand, fastän han efter vårt lands lagar förtjänt
sådant; men hans kropp blef icke desto mindre huggen i
tvenne delar, fast ingen människohand förde bilan.
Uppenbarelsen af ’nemesis divina’ (den gudomliga vedergällningen)
är här verkligen påfallande.»
En mördad själamörderska. — I mars månad år 1865
föröfvades i Stockholm ett ohyggligt mord — ohyggligt i
mer än vanlig grad, emedan det var en mormoder, som
blef ihjälskjuten af sitt barnbarn. Mördaren var en ung
man, som gått och gällt för en grefve C. Den mördade
var hans sjuttioåriga mormor. Ofvannämnde C., som en tid
varit officer, men för dåligt uppförande måst taga afsked,
hade såsom frivillig deltagit uti sista kriget mellan Danmark
och Tyskland och därvid blifvit fången. Åter försatt i
frihet hade han ånyo börjat sitt sedeslösa lif i Stockholm. Allt
livad han härtill behöfde, aftvingade han den gamla
mormodern. När slutligen denna, hos hvilken C. äfven bodde,
icke längre hade något att gifva, infann han sig en dag
efter att hafva tillbringat någon tid på andra håll uti
hennes boning med en laddad pistol, den han efter en
ordväxling med den gamla afsköt rakt i hennes ansikte. Pistolen
var laddad med varghagel och dödade genast den olyckliga.
Sedan mordet sålunda var begånget, röfvade han till sig
allt hvad silfver och annat af värde, som han i hast kunde
finna uti den mördades gömmor, och grep till flykten.
Samvetskvalen, som emellertid började bränna, sökte han döfva
med brännvin, konjak och andra rusdrycker. I Södertälje
blef han strax därpå gripen. Efter ett kort förhör erkände
han sin förfärliga gärning. — En omständighet, som härvid
är högligen märklig, är, att den mördade änkan själf var
en lastbar person, hvilken jämte åtskilliga andra smutsiga
gärningar, som näppeligen kunna nämnas, äfven utöfvade
kopplareyrket. Hon hade haft en dotter, som var utrustad
med synnerligen vackert yttre. Denna dotters behag sålde
hon.....och blef ju sålunda sitt eget barns
själamörderska. Nu vardt hon slutligen efter många års nådetid, och
sedan ingen bättring kommit emellan, själf mördad af sitt
barnbarn. — »Gud låter icke gäcka sig. Hvad människan
sår, det skall hon ock uppskära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
