Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärta. Hjärteförnyelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTA. HJÄRTEFÖRNYELSE.
261
sedan vara huru kraftiga som helst. (Spurgeon.) — Det pånyttfödda
människohjärtat liknar en fästning, som å Guds sida måste öfvervinnas
antingen genom en stormning eller genom en längre belägring. Människan
omger sig med utanverk och vallgrafvar, så att hon blir svår att komma
åt Men det är en förskräcklig säkerhet, hvari hon invaggat sig.
Tänkespråk: Med svärdet böjer man en människas nacke, men hjärtat
vinner man endast med hjärta. (Arabiskt ordspråk.) — Ditt hjärta vare lätt
och ej tomt, ditt hjärta vare fullt, men dock ej tungt.
Strötankar: Huru rikt svenskarnas känslolif är, bevisar den mängd af uttryck,
hvari hjärta användes. Människans hjärta är ett trotsigt och försagdt
ting. Hjärtat kan blifva fullt, tungt och lätt: en sten lägger sig däröfver
eller faller därifrån. Hjärtat bultar af ångest, det slår af fruktan, det
ryser af smärta, det klappar af glädje, det jublar, blöder, bäfvar och darrar.
Hjärtat såras, fångas och eröfras. Det finnes kalla och varma hjärtan.
Hjärtan finna hvarandra, de få hvarandra. Den ene bär hjärtat på tungan,
den andre är rädd för att visa det. Den fege har ett harbjärta, den
saktmodige ett dufvohjärta, den modige ett lejonhjärta. En ädel man är
stor-hjärtad, en pedant trånghjärtad eller trångbröstad. Hos sin hjärtans kär
finner man naturligtvis hjärtegodhet, hennes hjärtliga och hjärtinnerliga
blick tränger till hj ärterötterna. Det vi gärna vilja ligger oss om hjärtat.
För den, till hvilken vi hysa förtroende, öppna vi vårt hjärta. Yi känna
ett styng i hjärtat, vi äro hjärtesjuka, men hjärtesår kunna läkas. Ja,
det finnes hjärtetjufvar. Vi upplefva hjärtslitande scener och slutligen
kallnar eller brister vårt hjärta. — Luther säger på ett ställe, att han
fruktar mer för sitt eget hjärta än för påfven och alla hans kardinaler,
ty i sitt eget hjärta finner han den store påfven »Jag» sitta. »Denne
gamle fader ’Jag’», säger han, »har uppfunnit och gjort gällande
ofelbarhetsdogmen långt före påfven i Rom. Ja, förmodligen har påfven blott
skrifvit af denna dogmen efter påfven ’Jag’.» — Hjärtat har sina bevis,
som förnuftet icke kan förstå. Man märker det på tusende saker. Så är
det hjärtat, icke förnuftet, som känner Gud. Därför finnes det en
fullkomlig tro, där Gud är känd och förnimbar i hjärtat. (Pascal.) ■— Arbeta
oupphörligt på dig själf, så att ditt hjärta må varda renare, mer lefvande,
trognare och ädlare för hvarje dag. (Lavater.) — Vårt hjärta är såsom
det upprörda- hafvet, oroligt, tills det hvilar i Gud. — Om ditt hjärta är
i himmelen, så är hela himmelen i ditt hjärta. — Hjärtat är källan,
tungan är rännilen.
Förklaring: I. Hjärtat är egentligen en ihålig muskel, som ligger mellan
lungorna i bröstet, och som genom att ständigt öppna och sluta sig
mottager oeh återgifver blodet åt kroppens delar, meddelar värme och
lifs-krafter. II. Emedan hjärtat utöfvar det väsentligaste inflytandet på det
lekamliga lifvet och des3 be-kaffenhet, så har man öfverflyttat detta ord
på människans andliga del, hennes själ, och betyder då i synnerhet den
kraft, hvarifrån alla tankar, känslor, begär och önskningar utgå. Då Gud
fordrar, att hjärtat skall tillhöra honom, så vill han att hela människan
skall helga honom hela sitt lif med alla dess krafter. III. Genom fallet
är hjärtat fördärfvadt, förståndet mörkt och viljan förvänd och ohelig.
Scriver kallar det naturliga hjärtat en förgiftad källa, en åker full med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
