Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
HÖFLIGHET.
kom just till samma ek. Grenarna syntes honom förträffliga
för ändamålet, men sutto blott något för högt. Därför
vältrade han stenen, som låg öfver den giriges skatt, något
närmare intill trädet. Härvid fick han se gropen och skrinet.
Sedan han undersökt dess innehåll, stoppade han pänningarna
på sig och lade repet i deras ställe. Därefter rullade han
stenen tillbaka på sin plats och gick hein. Kort härefter kom
girigbuken för att se efter, om hans skatt fanns kvar. Men
huru stor blef icke hans förskräckelse, då han i stället för
sina pänningar fann ett rep i skrinet. Han visste då icke
något annat råd än att knyta repet omkring en ekgren och
sedan hänga sig däri. — Häraf kan man lära, att man icke
bör fästa sitt hjärta vid ett skrin fullt af pängar.
Han hade pänningen kärare än lifvet — I Boston i
Nordamerika lefde en man, rikt utrustad i alla afseenden,
men ofantligt girig, hvilken last hos honom urartat nära
nog till vansinne. Under de sista åren af sitt lif hade han
en årlig inkomst af ungefär 160,000 kronor. Hans
förmögenhet var insatt i banken i Boston. För att slippa från de
stora kommunalskatterna i Boston flyttade han till det
närbelägna Medfört. Hans veckouppköp af mat, ljus och bränsle
voro så sparsamma, att de voro långt ifrån tillräckliga. När
han skulle in till Boston från Medfört, sökte han om möjligt
komma upp på en vagn, innan han uppnådde staden för att
bespara sig afgift vid tullen. En morgon hade han gått
tidigt hemifrån och varit i Boston hela dagen för att sköta
sina affärer. På eftermiddagen blef han mycket hungrig
och sjuk af mattighet, ty det var en varm dag, och han var
nära sextio år gammal. Men emedan han icke ville betala
ut pängar för en middagsmåltid i staden, begaf han sig på
vägen ut till landet. Matt och uthungrad kom han i
närheten af tullbommen, hvarest han fördes i frestelse genom
ostron, som saluhöllos där. Han stannade och frågade
mannen, som satt vid ostronen, till hvad pris han sålde sina
ostron. — »Tjugofem öre dussinet för de små och femtio öre
för de stora», svarade mannen. Den stackars hungrige
girigbuken såg på ostronen och besinnade sig, såg på dem än
en gång och besinnade sig åter. »Vill ni ge mig ett dussin af
de stora för fyrtio öre? — »Nej, det vill jag icke», svarade
ostronhandlaren misslynt. Den girige besinnade sig än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
