- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
214

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föräldrar - Gammal - Gemenskap. Gemensamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

FÖRÄLDRAR.

GEMENSKAP.

GEMENSAMHET.

uppehölls han i alla kroppens och själens faror af sin
himmelske ledsagares styrande hand, som hade utvalt honom till
sitt verktyg.

Gammal. (Se Åid er dorn.)

Gemenskap. Gemensamhet. (Se äfven
Församling.)

Bibelställen: Ps. 26: 4; 50: 18. Apg. 2: 42. 1 Kor. 10: 16. 1 Joh. 1: 3,
6, 7.

Liknelser: Jesus är hufvudet, vi äro kroppen. Kan det finnas ett tomt rum
mellan hufvudet oeh kroppen? Jesus är grunden, vi byggnaden, han är
vinträdet, vi grenarna, han brudgummen, vi bruden, han herden, vi fåren,
han vägen, vi de som vandra på denna väg. Vi äro templet, Jesus är
den, som bor i detta tempel. Han är den förstfödde, vi äro hans bröder
han är arfvingen, vi medarfvingarna, han är lifvet, vi de lefvande. Han
är uppståndelsen, vi de som uppstå. Han är ljuset, vi de som upplysas.
Allt detta betecknar den innerligaste enhet och tillåter icke något tomrum
finnas, icke det minsta. Ty den som skiljer sig en hårsmån, han skall
så småningom aflägsna sig mer och mer, och det skall gå honom liksom
grenen, hvilken sättes utom förbindelsen med roten, han förtorkar.
(Kryso-stomus.)
Ordspråk: Enighet ger styrka.

Ingen är för god att tillhöra församlingen. — En

pastor sade en gång, att någon yttrat till honom: »Vet ni,
jag skulle också gärna komma till er gudstjänst, men där
sitter han och där sitter hon!» Pastorn svarade: »Nå så
kom ni då, så hafva vi åtminstone en, som är en bra person.»

Kan jag undvara kyrkans gemenskap? — En
fattig handtverkare hade en gång ett par af sina barn sjuka,
hvilka särdeles om natten voro mycket oroliga, så att han
ständigt behöfde hafva ljus tändt. För att icke därvid göra
sig alltför stora kostnader, beslöt han att inrätta en lampa
med blott en enda bomullstråd till veke. Det skulle då,
mente han, åtgå mindre olja. Han lade tråden i oljekärlet
och tände på, men efter några minuter slocknade tråden,
emedan den ensam var oförmögen att suga nog olja till sig.
När han såg, att en tråd var för litet, så tog han två. Men
icke heller detta ville lyckas. Den alltför smala veken
slocknade efter en helt kort stund. Han sade då för sig själf:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free