Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlora. Förlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
FÖRLORA. FÖRLUST.
Förlora. Förlust.
Bibelställen: Ps. 119: 176. Jer. 50: 6. Matth. 10: 39. Luk. 15. Joh. 17:
12; 18: 9.
Ordspråk: Det med orätt fås med sorg förgås.
Sexton förlorade — en räddad! — Vid en offentlig
middag, som gafs för general Harrison, då han var kandidat
till presidentplatsen i Förenta staterna, föreslog en af
gästerna generalens skål. Generalen besvarade den genom att
dricka vatten. En annan herre sade då: »Herr general, vill
ni göra mig den äran att dricka ett glas vin med mig?»
Generalen tackade förbindligt, men nekade. Ännu en tredje
af gästerna uppmanade honom att dricka vin. Detta var för
mycket. Generalen reste sig från sin stol och sade med
djupt allvar i ton och åtbörder: »Mina herrar, jag har två
gånger nekat att dricka vin. Jag hoppas, att det må vara
nog. Om ni nödga mig än så mycket, skall jag icke förtära
en enda droppe. När jag gick ut i lifvet, fattade jag det
beslutet att aldrig förtära starka drycker. Och det löftet
har jag icke en enda gång brutit. Jag är en utaf en klass
af sjutton unga män, hvilka på en gång togo graden vid
samma högskola. De andra sexton medlemmarna i min klass
äro döda — alla till följd af rusdryckernas förfärliga
inflytande. De hafva alla sexton stupat i drinkarens graf. I
mitt nykterhetslöfte ser jag grunden till min hälsa och min
framgång i detta lifvet. Viljen I, att jag nu skall bryta det?»
— Vi förstå, hvad intryck dessa ord skulle göra. Vinglasen
fylldes icke mer; och ingen gick drucken från den middagen.
Igenfunnen! — I en mindre stad lefde för några år
sedan en fattig änka med sina två barn, en son och en
dotter, hvilka hon sökte uppfostra i tukt och Herrens
förmaning. Emma, dottern, gaf sitt hjärta åt Herren och blef
därigenom moderns glädje, men Henrik, sonen, blef i alla
hänseenden en förlorad son och sin moders sorg. Han
lämnade sitt hem och lät icke höra af sig på flera år. Men under
hela denna tid blef han hvarje clag framburen på bönens
armar af älskande hjärtan. Bönhörelsen uteblef icke. Henrik
fick begär att återvända till sitt hem. Hans väg förde
honom förbi ett bönehus, beläget nära hans födelsestad. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
