Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förgrymmas - Förhärda. Förhärdelse. Förstocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRGRYMMAS. FÖRHÄRDA.
185
Förgrymmas. (Se Vrede.)
Förhärda. Förhärdelse. Förstocka.
Bibelställen: 2 Mos. 7: 3; 8: 15 etc. 5 Mos. 15: 7. 1 Sam. 6: 6. Es. 6:
10; 63: 17. Hes. 2: 4. Sak. 7: 11. Joh. 12: 40. Apg. 28: 27. Rom.
9: 18. Ebr. 3: 8, 13.
Förklaring: Förhärda eller förstocka sig är att uppsåtligen framhärda i sina
synder, lata den gudomliga nådens alla väckelser vara kraftlösa, göra
sig hård och känslolös för samvetets och erfarenhetens varningar.
Förhärdade eller förstockade äro alltså de, som förakta alla Guds nådemedel.
— Förhärdeisen är den rättfärdige Gudens straffdom, da han undandrager
den så ofta tillbudna nåden ifrån den stolta och hårdnackade människan,
som icke vill låta den verka på sitt hjärta och låter henne hemfalla till
det elände hennes fräckhet bereder. Ingalunda får dock förhärdeisens
verkande orsak tillskrifvas Gud, ty han är själfva godheten och
rättfärdigheten. Nej, om vi rätt läsa om Faraos förhärdelse, skola vi finna, att den
var ett verk af djäfvulen och honom själf. (Büchner.)
Bibliska exempel: Farao (3 Mos. 4: 21); egypterna (2 Mos. 14: 17); Sihon
(5 Mos. 2: 30); Zetlekia (2 Kor. 36: 13); Israel (Ps. 95: 8; Matth. 13:15).
En förhärdad syndares död. — För några år sedan
lefde en ung man, som hade fått en god kristlig
undervisning, men hans hjärta älskade icke sanningen utan det ondt
var; därför förföll han i ett liderligt lefverne. Han blef en
plåga och en förargelse i församlingen. Om aftnarna
plägade han stå på lur vid dörrarna och fönstren för att på
söndagen före predikan kunna berätta för sina kamrater
hvarjehanda, som borde reta dem till skratt och odygd,
hvarigenom redan på förhand det intryck tillintetgjordes,
som predikans åhörande eljest hade kunnat åstadkomma hos
dem. Så var hans beteende under sången och predikan
likaledes för både predikanten och åhörarna till mycken
förargelse. Ingenting gjorde intryck på den unge mannens
förhärdade hjärta, han fortfor att förakta Gud, plågade
människorna och var full af hämndlystnad, när han menade sig
vara förolämpad af någon. Redan hade han hunnit till sitt
tjugoåttonde lefnadsår. En söndag före gudstjänsten tog
han lös en list från golfvet af läktaren för att under
predikan skjuta den ned i kyrkan och därigenom störa andakten,
och han vann äfven sin afsikt. — Ett par dagar därefter
for han till skogs jämte några andra för att stjäla ved. Han
steg upp i ett träd just som ett svart moln och väldiga
blixtar syntes vid horisonten. »Det är Gud, som upplåter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
