Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föredöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖREDÖME.
179
got af mitt yrke, men nu har jag genom din jämna
gudsfruktan blifvit bragt att blygas öfver mig själf. Lär äfven
mig att frukta Gud, och jag vill å min sida göra allt för
att väl undervisa dig i ditt arbete.» — Genast kastade han
sig med lärlingen på knä och bad till Gud under djup
rörelse. Från den stunden omvände gesällen sig redligt till Herren
och båda blefvo härefter de bästa vänner. Sålunda kom
välsignelse af det ordet: »Låt dig icke öfvervinnas af det
onda, utan öfvervinn det onda med det goda.» (Rom. 12:21.)
Ett vackert föredöme. — En pastor gick regelmässigt
under lång tid till en liten stad i Västern i Förenta staterna
för att hålla gudstjänst. Enär man icke hunnit att bygga
någon kyrka, så förrättades densamma i skolhuset. Folk
infann sig dock icke så särdeles talrikt, och de som voro
närvarande syntes icke mycket bekymra sig om Guds ord. »Blott
en omständighet», sade pastorn, »har hållit uppe modet på
mig under arbetet: det var uppmärksamheten hos en liten
flicka, som aldrig vände sina ögon ifrån mig och som
syntes bemöda sig om att förstå hvarje ord, som kom öfver
mina läppar. Hon var mig en stor hjälp.»
Predikan och vandel. — En from predikant yttrade
en gång: »Mina församlingsbor gifva akt på mig under sex
dagar för att se, hvad jag skall säga dem den sjunde.»
Ett föredöme från högre ort. — I Blutenberg i Bajern
fanns en mycket anspråkslös kyrka, i hvilken hertig Kristoffer
af Bajern ofta plägade gå in, då han for där fram, för att
förrätta en längre eller kortare bön, allt eftersom han hade
något på hjärtat. Råkade han sedan någon bonde på fältet,
när han gick ut ur kyrkan, så samtalade han gärna med
honom på sitt vänliga sätt. En dag träffade han på den
gamle bonden Lars från Menzing, hvilken han frågade om
både ett och annat. Emedan han fann behag i bonden,
frågade han till slut, om han icke kunde bevisa honom någon
ynnest. Lars svarade: »Höge herre, något bättre än hvad
I redan gjort mig kunnen I ej göra!» — »Hvad vill det
säga!» frågade Kristoffer, »jag vet om intet.» — »Men jag
vet det», sade gubben, »ty huru skulle jag kunna förgäta,
att I hafven räddat min son. Han gick länge på dåliga
vägar, ville icke alls veta af kyrkan och bönen till Gud, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
