Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
DÖDEN.
till svar: »Så bred att en likkista en gång kan bäras ut ur
huset.» — Efter den dagen har jag bott i mången hydda
och månget hus, men den afrikanske vännens ord hafva följt
mig öfverallt. I hvarje ny boning undersökte jag alltid
dörren med den tysta frågan, huru det skulle gå, om man ville
bära ut en likkista därigenom. Och det skulle förvisso
finnas mera frid i många hem, om man vid inrättandet af
dörrarna tagit hänsyn till, huruvida de blefve breda nog för
att lämna rum vid utbärandet af likkistor.
Johan lll:s död. — Konung Johan III ansåg sig under
hela fyra år vara ovärdig att begå Herrens heliga nattvard.
Härefter nedlades han på sjuksängen, där han fick sinnesro.
Efter en kristlig dödsberedelse afled han med dessa ord på
sina läppar: »Jag vet, att min förlossare lefver!»
En käjsare och en apostel inför döden. — Käjsare
Severus klagade på sin dödsbädd: »Jag var allt, och det är
mig nu till intet gagn.» Paulus talar i åsynen af sin
blodiga död om en krona, som var förvarad åt honom och
hvil-kan ingen kunde taga ifrån honom. Så fattig gör världen,
så rik gör Herren.
Fruktan för döden. •— Ludvig XI af Frankrike
fruktade så för döden, att han, så ofta hans läkare föll på den
tanken att hota honom med döden, tryckte några guldmynt
i handen på läkaren för att bringa honom till tystnad.
Läkaren säges på så sätt hafva på mindre tid än fem månader
afpressat konungen nära 50,000 kronor.
Döden gör alla lika i grafven. — En berömd man,
W. von S., var så skönt skapad, att han allmänt
beundrades och kallades »den vackre von S.», ett tillnamn, som
föga behagade honom. Men för att icke förhäfva sig öfver
sin skönhet, lät han öfver sin spegel göra ett benrangel
omgifvet med maskar, på det han, så ofta han såg sin sköna
skepnad i spegeln, skulle erinra sig, att hans kropp skulle
i döden förlora sin fägring och blifva maskars föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
