Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
BEDJA.
där hon alltid älskat att sitta under alarnas skugga. Fadren
efterkom hennes begäran. Han svepte henne i ett täcke, bar
henne öfver ängen och satte henne på hennes älsklingsplats.
Här, under högstammiga träd satt nu den lilla flickan, såg
på vattnet och skuggornas lek mellan alarna. Plötsligt vände
hon sitt bleka aftärda ansikte till fadren och sade: »Bed,
fader!» — »Jag kan icke min älskling!« svarade han. »Bed,
fader, bed, jag går snart till himmelen, och jag vill kunna
säga till frälsaren, när jag får se honom, att min fader
beder.» — Den starke mannen böjde sitt hufvud, och från
bäckkanten uppsteg en ångrens, en syndabekännelsens bön och
en bön om förlåtelse, så att änglarna i himmelen måtte hafva
fröjdat sig däröfver. När hans ögon åter föllo på den lilla,
var hon död. — Hennes befriade ande hade på trons,
bönens och kärlekens vingar flugit till himmelen för att säga
hennes frälsare: »Se, han beder.»
»Låt honom bedja.» — I en vild trakt utanför min
församling, — så berättar en svensk präst, — bodde en
talrik familj, bestående af fader, moder, två söner och tre
döttrar. Ingen af dem plägade gå till kyrkan. Gudlöst och
tanklöst framlefde de sin tid. Den ene af sönerna hade icke
så synnerligen utmärkt förstånd. Hans namn var Hesekiel,
och man brukade kalla honom »den stackars Seke». En dag
hade jag predikat om Jesu kärlek till arma syndare.
Därvid hade den stackars Seke händelsevis också varit i
kyrkan. Han var ytterst uppmärksam och såg mig under
hela predikan noga i ansiktet. Mer än en gång då jag sade,
att Jesus har medlidande med arma syndare, bröto tårar
fram ur hans ögon. »Har du också Herren Jesus kär?»
frågade jag honom vid ett bönemöte, som han bevistade.— »Ja»,
var hans svar. »Har du börjat bedja?» — »Ja, nu gör jag
det.» — »Hvad säger du då, när du beder?» — »Jag säger:
Herre Jesus, förbarma dig öfver stackars Seke och tag bort
allt mitt onda ifrån mig!» — Efter en kort tid återvände
han till sitt hem. Hans utseende var förändradt. När han
kom i sitt hem, var där ett sådant oväsen med trätor,
svordomar och gudlöst tal, att han icke kunde vara i stugan.
Han gick därför ut i en lada och knäböjde där. Fadren,
som kom ut och fick höra Seke bedja, ropade vredgad:
»Tyst, Seke, jag tål inte höra sådant.» Men Seke lät icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
