Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advent. Ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Advent. Ankomst. (Kristi.)
(Se äfven Åt erkomst, Kristi).
Bibelställen: Ps. 24: 7—10. Sak. 9: 9. Matt. 21: 1—9. 1 Kor. 1: 7. 1
Tim. 6: 14. 2 Tim. 1: 10; 4: 8. Tit. 2: 13. TT. 1: 7; 3: 11; 22: 7, 20.
Liknelse: Don sista dagen skall komma så oförutsedt, att det skall gä
människorna på samma sätt som en skogsfågel, hvilken hungrig flyger bort om
morgonen för att söka sin föda och hoppas finna den som hittills, finner
den äfven och slår sig ner vid fågelfängaren giller för att taga den. Han
är glad och vid godt mod, men i ett nu, innan han varsnar något, faller
snaran öfver honom och han fångas och strypes. (Luther).
Strötankar: Gud har förborgat en enda dag för oss, på det vi måtte hafva
noga akt på alla dagar. (Augustinus). — 1 bibeln talas om ett dubbelt
advent, nämligen om Kristi a) advent eller ankomst i köttet, b) ankomst
till domen. Om dessa båda advent handla texterna under adventstiden
och på domssöndagen.
En adventsafton. Jag satt en afton under adventet i
min ensliga kammare, berättar A. R., stjärnorna lyste därute
och i hjärtat ljödo advents- och julsånger. Jag tänkte på
all den gudomliga nåd och kärlek, hvaraf vi blifvit delaktiga
under denna tid och drömde mig tillbaka till krubban och
änglasången. Plötsligt hördes lätta steg utanför min dörr,
små raska barnsteg och lätta fruntimmerssteg. Riktigt, det
var min väninna, som åter stod där, denna gång med sina
små musikanter. »I dag dela vi ut våra julgåfvor, vill du
hjälpa oss?» — »Om jag vill? Naturligtvis, men jag har
ingenting i ordning.» — »Det gör ingenting, följ blott med!»
— Sedan jag fått fatt i min hatt och sjal följde jag med ut
som jag gick och stod. I en stor trädgård låg ett stenhus,
kallt och ensamt. Fönsterluckorna voro tillslutna, men
genom en öppning silade sig en smal ljusstrimma ut i den
kalla vinternatten. Det hjärta, som klappade därinne, var
äfven tillslutet, kallt och hårdt som sten, det visste
ingenting om nådesolen och om den kärlek, som gaf sin ende son.
»Nu måste vi sjunga, barn, så att vi träffa samvetet på
honom därinne, vackert och kraftigt ur fulla bröst alldeles som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
