Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°5
»Inte mer än vanligt», svarade jag.
»Är det möjligt, att ni inte märker det?» sade
mrs. Heep. »Men ni ser honom ju inte med en moders
öga.»
Hans moders, öga var ett ondt öga för den öfriga
världen, tänkte jag då det mötte mitt, om det ock
blickade kärleksfullt på honom; och jag tror
verkligen, att hon och hennes son höllo mycket af
hvarandra. Detta öga gled nu från mig och fästec på
Agnes.
»Märker inte ni, miss Wickfield, att det är som
om han tärdes af något och tynade af ?» frågade mrs.
Heep.
»Nej», svarade Agnes och fortfor med det
handarbete bon höll på med. »Ni gör er onödiga
bekymmer för honom. Han mår visst mycket väl.»
Mrs. Heep drog en djup suck och började åter
sticka.
Hon hvilade sig aldrig, lämnade oss icke ett
ögonblick. Jag hade kommit tidigt på dagen, och ännu
hade vi tre eller fyra timmar kvar innan vi skulle
äta middag. Men hon satt där och handterade sina
strumpstickor lika enformigt som timglaset låter
sanden glida. Hon satt på ena sidan om spisen, jag vid
pulpeten midt framför elden, och ett litet stycke ifrån
mig åt andra sidan satt Agnes. När helst jag,
långsamt begrundande mitt bref, lyfte upp ögonen och
möttes af Agnes tankfulla ansikte, som då ljusnade
och tillsände mig en stråle af uppmuntran i det mest
änglalika uttryck, märkte jag strax hur det onda
ögat träffade mig, gick vidare till henne, återvände
till mig och sänktes förstulet mot stickningen. Hvad
det var för något hon stickade vet jag inte, ty jag
är inte förtrogen med konsten, men det såg ut som
ett nät,, och då hon satt där och fäktade med de där
stickorna, som liknade kinesiska matpinnar, tog hon
sig vid eldskenet ut som en elak trollpacka, som
visserligen ännu icke fått makt med den strålande
gudinnan midt emot henne, men som beredde sig att i
sinom tid kasta sitt nät öfver henne.
45. — Dickens, David Copperfiela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
