Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. Hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
gar, orn jag skaffade er sådant arbete ?» frågade
Traddles.
Mr. Dick såg tviflande på mig. »Hvad säger ni,
Trotwood?»
Jag skakade på hufvudet. Mr. Dick gjorde så med
och suckade.
»Tala om för honom om memorialet», sade mr.
Dick.
Jag mieddelade Traddles, att det låg en viss
svårighet i att hålla kung Carl den förste ifrån mr. Dicks
manuskript. Under tiden betraktade mr. Dick
Traddles med en mycket hänsynsfull och allvarlig blick,
under det att han sög på sin tumme.
»Men», sade Traddles efter något begrundande,
»ser ni de här handlingarna, som jag talar om, äro
redan affattade och alldeles färdiga. Mr. Dick behöfver
ingenting göra vid dem. Skulle inte det förändra
saken, Copperfield? Nog går det väl i alla fall för’
sig att försöka ?»
Detta ingaf oss nytt hopp. Traddles och jag
gingo afsides och lade våra kloka hufvuden ihop,
och under det att Dick oroligt bespejade oss från
sin stol, kokade vi ihop en plan, enligt hvilken vi fingo
honom att arbeta dagen därpå, och det med jublande
framgång.
På ett bord i fönstret vid Buckingham Street lade
vi fram det arbete Traddles skaffat honom — ett
juridiskt dokument rörande något skiftesmål, som
skulle af skrif vas i jag vet inte hur många exemplar —
och på ett annat bord lade vi den sista upplagan
af det stora mefriorialet. Vi hade sökt inskärpa hos
mr. Dick, att han ordagrant skulle skrifva af det
papper han hade framför sig utan att på minsta sätt
afvika från originalet. Fann han det nödvändigt att
giöra en den allra minsta anspelning på kung Carl
den förste, skulle han genast fly till memorialet. Vi
uppmanade honom att vara ståndaktig i detta och
satte min tant att vakta honom. Min tant berättade
oss sedan, att han till en början liknat en man, som
slår på pukor, och att han oupphörligt delat sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
