Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i i
lång i synen samt hur tårarna trillade utför hans
kinder, under det att han på mig fäste en bliek
af en så onämnbar ångest, att den kunnat beveka
ett långt grymmare hjärta än mitt. Jag gjorde mig
Oändligt mycket mera möda med att åter muntra
upp honom än jag gjort att förstämma honom, och
snart insåg jag, hvad jag bort förstå från början, att
han varit så trygg blott och bart på grund af sin tro
på den visaste, mest underbara af kvinnor och sin
obegränsade tillit till mina intellektuella resurser. De
sistnämnda ansåg han visst stora nog att öfvervinna
hvilken olycka som helst, som icke var absolut
förgörande.
»Hvad ska vi göra, Trotwood?» sade mr. Dick
»Visserligen ha vi memorialet–»
»Ja, visst ha vi det», sade jag. »Men det enda
vi kunna göra just nu, mr. Dick, är att se glada ut
och inte låta min tant märka, att vi tänka på det.»
Detta medgaf han med mycket allvar och besvor
mig att, om jag såg honom göra den allra minsta lilla
afvikelse från rätta vägen, genast återkalla honom
medelst någon af de där öfverlägsna metoderna, som
alltid stodo till mitt förfogande. Jag måste dock
med ledsnad erkänna, att jag skrämt honom till den
grad, att det var honom nästan omöjligt att förställa
sig. Hela aftonen irrade hans blickar kring min tant
med ett uttryck af den dystraste fruktan — det var
som om han sett henne tyna af för hvar minut. Han
var omedveten härom och försökte hålla hufvudet stilla,
men det blef inte bättre för det, ty då rullade han bara
med ögonen som en rörlig vaxfigur. Jag såg honom
vid aftonmåltiden betrakta brödbullen — som
händelsevis var liten — med en blick som om endast
den stått mellan oss och hungersdöden, och då min
tant sökte öfvertala honom att äta som vanligt,
upptäckte jag, att han stoppade på sig brödbitar och
ostskifvor. Hans afsikt var nog att med dessa smulor
ge oss nytt lif, då vi höllo på att aflida till följd
af umbäranden.
Min tant däremot föreföll ganska lugn, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
