Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
promenerande ut och in för mitt nöje i stället för att
uppträda som de stränga läromästare de varit i
skolan, fann jag både nytt och förtjusande. Men
blandningen af verklighet och mystik i hela
representationen, det inflytande, jag rönte af poesien, ljusen,
musiken, åskådarna, de raska, häpnadsväckande,
briljanta dekorationsförändringarna, var så förbländande
och öppnade för mig så oändliga synvidder af
tjusning, att när jag klockan tolf på natten kom ut på
den regniga gatan, tyckte jag det var som om jag
fallit från skyarna, där jag i sekler fört en roman»
tisk tillvaro, och plumsat ned i en hojtande,
stänkande, fackelbelyst, paraplystretande,
hyrvagnsskram-lande, träskotraskande, dyig och eländig värld.
Jag hade kommit ut genom en annan port och
stannade en liten stund på gatan, som om jag
verkligen varit en främling på jorden; men de föga
cere-moniösa knuffar och stötar jag fick återkallade mig
snart till verkligheten och förmådde mig att styra
kosan tillbaka till hotellet. På vägen dit genomgick
jag i tankarna den härliga synen, och sedan jag fått
litet port er och ostron, satt jag och tänkte på den
ända till klockan öfver ett framför elden i
kaffe-rummet.
Jag var så upptagen af pjäsen och af det
förflutna — ty på sätt och vis föreföll den mig som en
lysande transparang, genom hvilken jag såg mitt
förflutna lif glida fram — att jag inte vet när gestalten
af en vacker, välväxt ung man, klädd med en
smakfull och elegant ledighet, som jag har skäl att väl
minnas, blef till verklighet för mig. Men jag minns,
att jag var medveten om hans närhet utan att ha
sett honom komma in, och att jag fortfarande satt
där och funderade vid brasan i kafferummet.
Slutligen steg jag upp för att gå till hvila, till
stor lättnad för den sömnige kyparen, som blifvit
nervös i benen och börjat vrida och slå dem samt
gymnastisera dem på alla sätt där inne i sitt lilla kyffe.
Då jag närmade mig dörren, gick jag förbi herrn,
som kommit in, och såg honom tydligt. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
