Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
sänkande sitt hufvud mot min axel, och jag hör
henne säga:
»O, mr. Copperfield, får jag tro mina öron I» Jag
ser mr. Larkins komma hem till mig följande morgon
och säga: »Bästa Copperfield, min dotter har
berättat mig allt. Er ungdom utgör ej något hinder.
Se här tjugu tusen pund. Lycka till!» Jag ser min
tant vekna och välsigna oss, och jag ser mr. Dick
och doktor Strong bevittna vigseln. Jag är ju en
förståndig yngling, tror jag — det vill säga, när jag
nu ser tillbaka, tror jag, att jag var det — och säkert
ganska anspråkslös, men allt det där tänker jag mig
i alla fall in i.
Jag beger mig till det förtrollade huset, som är
rikt på ljus, prat, musik, blommor och officerare
(ledsamt nog), samt där den äldsta miss Larkins strålar
af skönhet. Hon är klädd i blått, med blå blommor
i håret — förgät-mig-ejer — liksom behöfde hon
bära sådana 1 Det är första tillställning för »stora»
|ag någonsin varit bjuden till, och jag känner mig
litet förlägen. Jag tycker nämligen, att jag inte hör
ihop med någon, och ingen tyckes ha något att säga
mig, utom mr. Larkins, som frågar hur det står till
med mina skolkamrater, hvilket är alldeles onödigt,
ty )ag har inte kommit dit för att bli förolämpad.
Men sedan jag en stund stått i dörröppningen och
andligen frossat af min gudinnas åsyn, närmar hon
sig till mig — hon, den äldsta miss Larkins — och
frågar mig helt gladt, om jag dansar.
Bugande stammar jag: »Med er, miss Larkins.»
»Inte med någon annan ?» frågar miss Larkins.
»Jag skulle inte finna nöje i att dansa med någon
annan.»
Miss Larkins skrattar och rodnar — det tror
jag — i det hon säger: »Dansen efter den nästa
skall det bli mig ett nöje.»
Stunden kommer. »Det är visst en vals», anmärker
miss Larkins litet tvekande, då jag anmäler mig.
»Valsar ni? Om ni inte gör det, så vill kapten Bailey —»
Men visst valsar jag — och händelsevis mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
