Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ut som — ja, jag vet inte hvad jag skall likna honom
vid. Han är så dristig och djärf!»
»Ja, det är just hvad han är», sade jag. »Och
modig som ett lejon, och ni kan inte tro hur öppen
han är, mr. Peggotty.»
»Och hvad boklig lärdom beträffar», sade mr.
Peggotty och såg på mig genom tobaksröken, »så
har han nog reda på litet af hvarje.»
»Ja», sade jag, alldeles förtjust, »han kan allting.
Han har ett briljant hufvud.»
»Se det är en vän ,det!» mumlade mr. Peggotty
och nickade allvarligt på hufvudet.
»Ingenting kostar honom möda», sade jag. »Bara
han ser på en läxa, kan han den. Maken till
cricket-spelare finns inte. Och spelar man dam med honom,
ger han en så många brickor som helst och vinner
ändå.»
Mr. Peggotty nickade på hufvudet på ett sätt
som betydde, »naturligtvis!»
»Och talar gör han så att han kan öfvertyga
hvem som helst. Jag vet inte hvad ni skulle säga,
mr. Peggotty, om ni hörde honom sjunga.»
Åter nickade mr. Peggotty på hufvudet. »Det
kan jag väl tro», betydde det.
»Och så är han en så ädel, vacker och ståtlig *
pojke», sade jag, alldeles hänförd af mitt
älsklingsämne, »att det knappt är möjligt att berömma
honom nog. Aldrig kan jag vara honom tillräckligt
tacksam för det ädelmod hvarmed han i skolan tog
sig an mig, som var så mycket yngre och okunnigare
än han.»
Då jag var som värst i tagen, kommo mina ögon
att fästa sig vid lilla Em’ly, som satt med ansiktet
framskjutet öfver bordet, lyssnande med den största
uppmärksamhet. Hon andades knappt, hennes blåa
ögon gnistrade, och en liflig rodnad höljde hennes
kinder. Hon såg så ovanligt allvarsam ut och var
så söt, att jag tvärstannade af förvåning, och alla
gåfvo samtidigt akt på henne, ty då jag tystnade, sågo
de på henne och skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
