Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii
sammanhang med den eftermiddagen tänka mig
honom som ett af dessa djur, ansatt af tusen hundar.
Jag minns hur han satt med det värkande hufvudet
stödt mot den magra handen och boken framför sig
på pulpeten, och hur han försökte fortsätta lektionen
under ett larm, som kunnat förbrylla talmannen i
underhuset. Några af gossarna sprungo upp från sina
platser och lekte »kappas om rummet» med andra
gossar; somliga gossar skrattade, andra sjöngo, andra
pratade, andra dansade, andra tjöto; några skrapade
med fötterna, några stimmade kring honom,
grimaserande och härmande honom både bakom ryggen
och midt i ansiktet: de gjorde narr af hans
fattigdom, hans stöflar, hans röck, hans mor, ja, af allt
som tillhörde honom och som de bort hysa aktning
för.
»Tyst!» skrek mr. Mell i det han plötsligt reste
sig upp och slog boken i pulpeten. »Hvad skall
det här betyda ? Det är outhärdligt. Det är så att
man kan bli galen. Hur kunna ni bära er åt på det
sättet, gossar?»
Det var min bok han slog i pulpeten, och som
jag stod bredvid honom och följde hans blick då
den gick kring rummet, såg jag hur alla pojkarna
tvärstannade, några häpna, andra halft förskräckta,
några kanske ångrande sig.
Steerforth hade sin plats i det långa rummets
motsatta ände. Han stod själfsvåldigt stödd mot
väggen med händerna i fickorna och såg på mr. Mell,
spetsande läpparna som till hvissling, då mr. Mell såg
på honom.
»Tyst, mr. Steerforth!» sade mr. Mell.
»Tyst själf!» sade Steerforth och blef röd i
ansiktet. »Hvem talar ni till ?»
»Sätt er», sade mr. Mell.
»Sätt er själf», sade mr. Steerforth, »och sköt hvad
som angår er.»
Ett sakta fnissande hördes och några bifallsrop,
men mr. Mell var så hvit i ansiktet, att det genast
blef tyst igen, och en gosse, som sprungit fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
