Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
»Ingen svaghet, den må gå hur långt som helst»,
återtog mr. Murdstone, »har den allra ringaste
betydelse för mig, Clara. Du spiller dina ord förgäfves.»
»Men så låt oss då vara vänner», sade min mor.
»Jag skulle inte kunna lefva i köld eller ovänlighet.
Jag ångrar mig verkligen. Jag vet att jag har så
många fel, och det är bra snällt af dig, Edvard, att
du med din karaktärsfasthet försöker att rätta dem.
Jane, jag gör inga invändningar. Jag skulle bli
alldeles förtviflad, om du reste ifrån oss —» Min mor
var så uppskakad, att hon inte kunde säga mera.
»Jane Murdstone», sade mr. Murdstone till sin
syster, »härda ord oss emellan höra till det ovanliga.
Det är inte mitt fel, att någonting så sällsynt
förekommit i afton. Jag förleddes därtill af en annan.
Inte heller är det ditt fel. Du förleddes också af en
annan. Låt oss båda söka glömma det. Och som
denna scen», tillade hän efter dessa högsinnade ord,
»icke lämpar sig för gossen, så gå och lägg dig,
David.»
Jag kunde knappast hitta till dörren, så skymdes
friina ögon af tårar. Det gjorde mig så ondt att se min
mor bedröfvad, men hur det var, så trefvade jag mig
ut och trefvade mig upp till mitt rum i mörkret, utan
att ens ha mod att säga god natt till Peggotty eller
få ett ljus af henne. Då jag en timme därefter
väcktes af att hon kom upp för att se till mig, talade hon
om att min mor alldeles utmattad gått och lagt sig,
och att mr. och miss Murdstone sutto på tu man
hand.
Följande morgon gick jag ned något tidigare än
vanligt och stannade utanför förmaksdörren, då jag
hörde min mors röst. Hon bad mycket innerligt och
ödmjukt miss Murdstone om förlåtelse, hennes bön
beviljades och full försoning ägde rum. Från den
stunden hörde jag aldrig min mor uttala sin åsikt
i någon sak utan att först vädja till miss Murdstone
eller utan att på något sätt ha gjort sig underrättad
om miss Murdstones tanke; och aldrig såg jag miss
Murdstone, då hon var vid dåligt humör — och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
