Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
från alla kanter, med hatten i hand, sprängde
fram till honom . ..
Där kom en ryttare i skarlakansröd uniform
med parlamentärflaggan bunden på en bajonett
— sade något — men naturligtvis kunde de i
fönstret icke höra ett ord... Då sågo de
plötsligt den höge mannen bredvid kanonerna, medan
hästen, sårad af en muskötkula, vacklade under
honom, med en lidelsefull rörelse, som de aldrig
glömde, lyfta bägge armarna mot den färglösa
himlen. Stojet växte. Det hade en klang af
jubel nu.
»Det är förbi,» sade Evert långsamt. »De
äro inneslutna, och de ha gifvit sig . .. Hela
brigaden! De förbannade t}rska hundarna! . ..
Washington därborta» — han pekade åt batteriet
— »han tackar nu Gud för segern.»
»Segern vid Trenton,» ifyllde Sarah med
ihopknäppta händer — högtidligt.
De tego alla under ett par sekunder. Evert
tog upp sin klocka, skakade den litet intill sitt
öra och höll den ut framför sig.
»Hela bataljen har varat precis trettiofem
minuter,» sade han. »Så sant jag lefver — inte
en minut längre!.. .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
