Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
vingston för, och Marions toalettsilfver, smycken
och juveler, hvilka hon oantastad fått medföra
från Johnson Hall, nedpackades i det dyrkfria
resskrinet, som enligt bruket skrufvades fast i
slädens botten under framsätet.
»Ja, du har ju egentligen ingenting att
befara, min gode man,» guvernör Livingston lade
till afsked bägge händerna på Everts axlar,
»ty du står dig ju väl med alla engelsmän och
fördömda torier i landet, och Sarahs och Marions
små söta ansikten komma nog alla våra
vänner ihåg...»
Evert skrattade, men icke särdeles hjärtligt.
De revolutionära åsikter hans hustru undei dessa
månader insupit på Liberty Hall — han inbillade
sig åtminstone att det var där hon fått dem —
tillskref han nu hennes förändrade hållning emot
honom själf, hennes nyckfulla ovänlighet, hennes
oresonlighet och — värst af allt — hennes
genomskinliga, för hvar dag växande och allt tydligare
personliga ovilja.
»Ni skulle mycket hellre ha stannat hos oss
öfver julen — fastän Gud skall veta, att här nu
icke är mycket att bjuda på!» Fru Livingston
suckade, när hon sade det. »Ni vet ju —öfver
Delaware kan ju ändå ingen komma...»
»Förrän vi komma så långt, har floden
säkert frusit till,» sade Evert förtröstansfullt —
litet otåligt. Han höll ögonen på Marion, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
