Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Han hade kragen slagen upp om öronen och
höll en anteckningsbok i handen. På öfverste
Shees och Williams ifriga frågor hade han knappt
tid att svara. »Naturligtvis, för djäfvulen» —röt
ban till, så brådtom hade ban — »var slaget
förloradt. Hela Long Island, så godt som, med
undantag af den här eländiga jordremsan, var
redan i rödrockarnas händer ...» Ingen nämnde
New-York. Och ändå var det New-York —
New-York först och främst — som var i hvar
mans tankar.
Dagen gick — mörkare och ännu mera
hopplös än den föregående. Hela lägret var i
rörelse, kunde de nu märka, men de tycktes
glömda — ingen vidare order hördes af. Var
det attack? Var det reträtt? ... Ingen vågade tro
något, och ingen vågade tala om hvad han
trodde.
Den andra nattens vaka begynte. Männen
bakom jordvallarna halfblundade dödströtta,
stödda mot de laddade gevären. De visste nu,
att bakom dem försiggick i djupaste tysthet
och under iakttagande af alla
försiktighetsmått den amerikanska arméns återtåg, och att
Philadelpliiabataljonen var en af dem, som
skulle lämnas kvar »till betäckning». Midt emot
dem i mörkret sof det engelska lägret. Då
— plötsligt och alldeles oväntadt — hördes på
nära håll ett enstaka, skarpt kanonskott. Som ett
nödrop eller en hotelse om hämnd rullade ekot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
