Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
på, fick fru Marion Hatting kongressens officiella
tillåtelse att vistas på Liberty Hall under
general och Madam Livingstons särskilda uppsikt
och beskydd.
Sarah grufvade sig för att återse Marion.
Ty under detta år hade lion genom sin
passionerade och, som hon själf tyckte, osjälfviska
sympati för Evert, kommit till att hysa nästan
ovilja emot hans kallsinniga hustru, hvilken
så tanklöst kedjat sitt lif vid hans. Han, som
kanske, om han i tid fått veta sanningen, kunnat
bli lycklig med en annan . .. Men sådant ville
hon icke tänka på, ty det var synd. Marion
endast ville hon tänka på.
Hon mindes henne alltid sådan som hon
varit på sin bröllopsdag och sedan på hösten,
strax innan Evert kommit hem från Cedarville,
hennes svårmodiga slöhet och likgiltighet. Och
en gång strax före jul, då de hade suttit uppe
en snöstormsnatt på Christeen, hon och Anna
och Marion, och väntat på Evert och Madam
Hatting, som farit att hämta Alida i Bethlehem,
där hon — som det nu blifvit modernt —
uppfostrades i de Mähriska Systrarnas skola, hade
Marion helt oväntadt sagt:
»Jag undrar, hur de kunna ha det i lägret
framför Boston nu...»
»Är det på William du tänker?» hade Anna
frågat. Sarah hade bara sett upp.
Marion stod och teg litet. Därpå vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
