Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
denna frivilliga hop af bönder, handtverkare
och gränsjägare, hvilken nu uppgick till ungefär
femton tusen man, af koloniernas representanter
för en verklig »kontinentalarmé» — såsom den
redan nu kallade sig själf — så var i och med
detsamma upproret högtidligt sanktioneradt af
hela det brittiska Nordamerika, brytningen med
England ohjälplig och den stora revolutionen,
som man sedan månader fruktat, icke velat ocli
icke vågat se i ögonen, ett obestridligt faktum,
som ingen hädanefter någonsin kunde låtsa
vara okunnig om eller kringgå.
Vid ändan af Carpenters allé, framför den
långa, oansenliga trälänga, som kallades
Carpenters Hall, hade nu bortåt kvällningen den 15
juni samlat sig ett par hundrade intresserade
människor, hvilka tåligt och under en viss
högtidlig tystnad väntade på att nu snart få höra
utgången af denna viktiga fråga. Bland dem
fanns också i första ledet William Hatting.
För honom — till skillnad från de flesta
andra — innebar emellertid den väntade
definitiva brytningen med England intet för hans
känsla afskräckande eller vemodigt. Tvärtom.
Trots sitt språk, ren skandinav till sin
härstamning, ansåg han engelsmännen som en
främmande nation och oaktadt alla
omsorgsfullt bevarade familjetraditioner ägde han icke
sin fars och farfars lojala principer och
outrotliga böjelse för monax-kiska institutioner. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
