Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Frankrikes öfvervälde i Norra Amerika kunde
anses definitivt aflägsnad, blef söndringen värre
än någonsin. Och nu, för blott kort tid
sedan, hade man genom posten från London
fått reda på, att parlamentet, tvärt emot all
engelsk lag och rätt, gjort allvar af sin länge
påtänkta anordning och beslutat att utan
koloniernas samtycke pålägga dem en
stämpel-afgift.
Missnöjet jäste redan i alla delar af landet,
man och man emellan talade man icke 0111
annat än om moderlandets orättvisa. Det var
alltså icke längre nog med att kolonisterna icke
ägde rättighet att exportera sina förnämsta
produkter — hvarken socker, tobak eller bomull,
inte heller ris eller pälsverk eller metaller eller
tjära eller hudar — till något annat land än
Storbritannien. England var icke allenast den
enda tillåtna marknaden för Amerikas
mångfaldiga produkter — det allena skulle äfven
vara det enda förrådshus, hvarifrån en kolonist
kunde hämta sina manufakturvaror ocli alla
de artiklar, som en högre civilisation gjorde
nödvändiga för honom: från sin bibel, som icke
fick tryckas i Amerika, till klädet till sin röck,
sidentyget till sin väst, det fina linnet till sitt
skjortkrås, vinet och teet på sitt bord — allt
skulle ban ha från London. Oaktadt otaliga
hjordar af får nu belade på Amerikas
grässlätter, tilläts det icke en kolonist alt nyttja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
