Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack nej, jag vill icke be honom därom; jag
vet, att han icke gärna går ut med mig, och hvar-
till skulle det också tjäna.. . Nu har ju ni kom-
mit hit till oss, och jag gläder mig...» Hon drog
munnen på sned och log endast med ena mun-
vinkeln.
Jag betraktade henne. Våra blickar möttes,
och dessa tämligen länge och pröfvande blickar
inneburo hos henne liksom hos mig någonting
oärligt. Jag kände, att mitt hjärta råkade i svall-
ning. Det tvång, som hittills kännetecknat vårt
umgänge, var i detta ögonblick helt och hållet
försvunnet, och lämnade alldeles oförutsedt rum
för ett förtroligt närmande.
Senare på aftonen, då barnen gått till sängs,
satte jag mig med Alexander till schackbrädet;
men han var icke munter och skämtade icke som
annars. Ludmila Iwanowna däremot var så liflig,
som ännu aldrig förut, sjöng mycket och spelade
valsen »Den förlorade tiden». Hon rodnade och
pratade utan uppehåll. Jag besvarade hennes
enfaldiga skämt, men ehuru Alexander Dmitrije-
witsch smålog, märkte jag likväl, att det berörde
honom oangenämt, att hans hustru skämtade med
mig. Han litade emellertid på mig och på henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
