- Project Runeberg -  Om vilkoren för möjligheten af praktisk philosophi /
107

(1855) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ega en visd bestämd grad af verklighet. Häraf följer att
så-vida menniskan är medvetande, så måste hon till sitt väsende
vara enhet i medvetande eller enhet i en mångfald af
medvetna bestämningar, och detta hennes väsende måste alltid i
någon grad vara verkligt i hennes medvetna verksamhet. Den
medvetet verksamma menniskan är således i hvarje ögonblick
på en gång enhet i medvetande och enhet i verksamhet eller
öfvergår i hvarje ögonblick från en grad af enhet i
medvetande till en annan. Hon är således medveten enhet i
verksamhet eller vilja, och såvida hon är sjelfmedvetande eller är
enhet i och genom sig sjelf, så måste hon vara
sjelfbestäm-mande eller vara fri vilja. Härmed är dock ingenting annat
gifvet, än att menniskans verksamhet är bestämd af hennes
egen natur, eller att ändamålet för hennes verksamhét är
hennes eget väsende. Friheten i denna betydelse utgör ett
nödvändigt vilkor för att menniskan» ändamål skall vara hennes.
Men då menniskan såsom ett ändligt väsende är enhet af
motsatser, så måste vidare äfven hennes sjelfbestämning eller
hennes fria vilja vara en sådan enhet, alldenstund hon är en
yttring af menniskans väsende. Hennes vilja måste således
vara enhet af bestämdhet och obestämdhet, emedan hos
menniskan, såvida hon är verksam, varaktighet och verklighet
aldrig fullt genomtränga hvarandra, utan hon alltid har flera
- eller färre vexlande, det vill säga ofullständigt verkliga
bestämningar. Såsom fri vilja måste hon då till en viss grad
ega magt öfver sina ofullständigt verkliga bestämningar,
emedan dessa till möjligheten äro hennes, men kan icke ega
oinskränkt magt öfver dem, emedan hon är en ändlig vilja. Men
att ega magt öfver sina bestämningar kan icke för ett
medvetet väsende betyda något annat än att kunna sammanhålla
dem till enhet i medvetandet eller att göra dem till sina
medvetna, det vill säga verkliga bestämningar. Inskränkningen i
denna magt består deri, att menniskan, såvida hon är
verksam, icke kan i ett ögonblick sammanfatta alla sina
bestämningar till enhet i medvetandet. På graden af styrka i
menniskans medvetande beror således graden af hennes magt öfver
bestämningame. Såvida menniskan är sjelfmedvetande eller
är medvetande i och genom sig sjelf, ,så är hon äfven grun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cysprphil/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free