Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hindra henne icke att ega den bestäoida grad af full-
komlighet, som kan tillkomma henne såsom en viss del af
jdet hela. Såsom timlig är menniskan underkastad vexling
och förändring, hvilka endast kunna förklaras deraf, att hennes
väsende mer eller mindre fullkomligt hos henne framträder,
hvilket åter enligt Spinoza är en följd deraf, att hon har mer
eller mindre störande och hämmande affekter. Dessa affekter
måste förklaras ur något annat än menniskan eller ur en kraft,
som verkar i strid mot hennes egen. Häri ligger eo brist
på öfverensstämmelse inom naturen, hvilken icke kan ur Spi *
nozas grundtankar förklaras, alldenstund enligt dessa en
nödvändig ordning skulle genomgå hela verlden. Men om nu en
sådan brist på öfverensstämmelse antoges, så skulle, då
de mot hvarandra verkande orsakerna båda måste erkännas
vara nödvändiga och med nödvändighet verka så, som de
göra, ingendera kunna öfvervinna den andra och således
striden mellan de motsatta krafterna aldrig upphöra. Det är
således nödvändigt att antaga den ena af de motsatta
krafterna vara evig eller nödvändig, den andra deremot icke vara
nödvändig i och genom sig sjelf och således icke heller evig.
Möjligheten af en sådan skilnad synes vara beredd genom
skilnaden mellan immanent och öfvergående orsak. Såvida
menniskan är adequat orsak, är hon äfven immanent, eller
förblifver hon sig sjelf lik i sin verkan. Såvida hon
samverkar med andra krafter och således är inadequat orsak, så
nnåste verkan blifva ett annat än orsaken, då genom
verksamheten tvenne väsenden med hvarandra förbindas i något
hänseende, hvari de förut icke voro förbundna. Den
jnade-quata orsaken är således icke immanent, utan öfvergår till
sin verkan genom en förändring. Det må nu medgifvas att
om denna skilnad mellan adequata och inadequata orsaker
låter fasthålla sig, så är derigenom verkligen en förklaring af
menoiskans föränderlighet vunnen, och det skulle då äfven
vara klart, hvarföre menn^kan kan vinna sitt högsta goda,
nemligen derföre, att hon till sitt väsende är evig, då
deremot de störaode affekterna ¡äro hvar för sig öfvergående.
Men just denna skilnad mellan menniskan såsom adequat eller
immanent orsak och såsom inadequat dier öfvergående leder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
