Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ts
fr åo- intresset för det sinnligt goda och endast af tvingande
nödvändighet låta förmå sig att derifrån afstå.
. Vi hafva förut nämnt, att det otillfredsställande i Kants
theoretiska resultat måste leda till granskning af de
antaganden, från hvilka han utgått, samt alt dessa antaganden voro
tvenne nemligen af all kunskaps, det vill säga allt verkligt
medvetandes uppkomst och af något som gör intryck på med^
vetandet, Båda dessa antaganden stå i strid mot Kants regel,
att man icke får tillämpa medvetandets former på det i och
för sig verkliga. Dét förra är nemligen en tillämpning af
sinnlighetens form tiden på medvetandet i och för sig och det
sednare af orsaksförhållandet på tinget i och för sig.
Fichte, som anmärkte det felaktiga i kausallagens
användning utom erfarenhetens gränser, , förkastade, äfven af andra
skäl, antagandet af ett utom medvetandet varande och af
detsamma oberoende ting, men fasthöll Kants antagande, att det
icke finnes något ursprungligt innehåll i medvetandet och
således icke heller något ursprungligen verkligt medvetande.
Medvetandet är således enligt Fichte ursprungligen en förmåga,
som icke behöfver sättas i verksamhet af något annat, utan
genom sin egen natur är i verksamhet. Vidare behöfver denna
förmåga icke något yttre för att blifva förnimmande, utan hon
är absolut sjelfåskådning. Denna eahet af sjelfverksamhet och
sjelfåskådning är Fichtes oändliga jag. Då n.u innehållet icke
-är i detta jag ursprungligt utan frumbragt, så blifver Fichtes
uppgift att undersöka, om jaget kan frambringa ett innehåll,
som det utan motsägelse mot sig sjelft kan hafva. Hvarje i
erfarenheten gifvet innehåll är, såsom Kant hade visat, ett
ändligt. Det af jaget frambragta innehållet måste deremot^
vara oändligt för att (jfverensstämma med jagets oändlighet.
Den Fiehteska åsigtens lifefråga blifver således den, om-jaget,
kan frambringa ett oändligt innehåll. Såsom oändlig
verksamhet har jaget oändlig hastighet. Hastighet kan med
af-seende på tidens tvenne motsatta egenskaper att nemligen så
väl yara ett sammanhängande helt, som bestå af mot
hvarandra begränsade delar, hafva två betydelser. Utgår maa
från den sednare bestämningen, så betyder hastighet förmåga
att till enhet sammanfatta flera tidsdelar eller att upphäfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
