Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Alla dödas dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
Det steg något varmt och befriande i hans
bröst, en våg af hett blod, som färgade hans kinder
och kom hans händer att trycka sig mot
hvarandra.
Och i denna stund ville han gråta — gråta
som man gråter, då ens hjärta ändtligen blommar
upp genom sitt isiga vintertäcke och man i
förkrosseisens ögonblick anar, att lösningen af en stor
hemlighet sakta nalkas en.
Till alla de frusna grafvarna, som han gräft
samman i sitt lif, tyckte han sig se någon, som
kom med en krans och ett minnesljus — någon
som med sänkt hufvud, att ingen skulle se hennes
drag, smugit sig ur sitt hus, och med hjärtat fullt
af sällsamma tankar — i skymningen, då
öfver-gifvenheten var som störst och natten var nära...
Så reste han sig upp och gick. Åter förde
honom tåget bort öfver den öde slätten och bort
från grafvarna och minnena.
Genom dunklet såg han gårdarnas ljussken vid
horisonten och de matt lysande fönstren i
människors hem. Som kyrkogårdens grifteljus brunno
de genom mörkningen, och han tänkte på alla
de lif, som lefdes bakom rutorna af dessa fjärran
hem, på ljusen, som voro tända där, på tankarna
och drömmarna, på hatet och lidelserna, som de
brunno för, och alla de darrande händer, som ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
