Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Ord höll han emellertid. Följande dags
eftermiddag — den lugna lördagseftermiddagen, då folk
höll sig hemma och småbarnen lekte på
kyrkogården — stod han i rektor Ber mans tambur och
anhöll om ett enskildt samtal, till hvilket om en
stund också rektorskan kallades som tredje man.
Det blef naturligtvis en stor scen med mycket tårar
— den annars så fryntliga rektorskan vred händerna
framför sin lilla feta måge midt bland alla kuddarna
och antimakasserna i den långa björksoffan, och
rektorn själf stod framme vid fönstret och tuggade
på sin mustasch — men då Adrian Hellner, efter
en och en half timmes tid vid pass, åter stod ute
på gatan, var det med vetskapen om, att han inte
gått förgäfves och att hans framställningskonst, tack
vare dess träning i den högre filosofiska dialektikens
fäktarskola, vunnit en ny och icke så föraktlig triumf.
Man skulle icke vara ond på Ellen, som handlat af
barnslig omedvetenhet och bortförd af ögonblickliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
