Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
153
som han hade tänkt sig det, precis med de där
orden, som han så många månader gått för sig själf
och vändt på:
»God dag på dig, Jenny! Här är jag igen.»
Det var som om hon inte uppfattat riktigt på
en gång. Ett ögonblick blef hon stående, som hon
stod — med ryggen mot honom — bara som
plötsligt förstenad, plötsligt slagen lam af denna
röst, som hon kände igen. Spiskroken slamrade till
mot hällen och blef liggande. Så, häftigt som en
ormstucken, vände hon sig om. Kaffepannan, som
hon just höll på att lyfta, glömde hon att sätta ned,
och ett par droppar kluckade vid den hastiga
rörelsen ut ur den böjda pipen. Hon såg honom, såg
hvem det var, men trodde det icke. Det var
litet skumt i vrån, där han stod, så att hon måste
böja sig framåt för att se efter, med ett uttryck så
spändt, sä helt skräckslaget förvirradt i det alldeles
hvita ansiktet, att Sven Nilsson ett ögonblick blef
rädd, att det kanske ändå var för mycket för henne.
Ett par tre gånger böjde hon sig på detta sätt och
rätade upp sig, oviss synbarligen, om det var ett
skämt eller hvad. Men Sven Nilsson bara skrattade.
Rädslan gick som den kom, nu njöt han af hennes
förvirring och stoppade höger hand i byxfickan med
bröstet utspändt, för att riktigt eftertryckligt utställa
sin kroppslighet så bred och påtaglig som möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
