Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 LEGENDER OCH BERÄTTEI.SER
Riddaren: Ja, jag minns — det var så jag
sade...
Båda tystna plötsligt. De stå ett ögonblick tigande.
Hertiginnan (omsider): Vi ströfvade genom
klöfver fälten, vi drucko honungsdoften i luften, vi
hvilade under körsbärsträden ...
Riddaren: Marken var så sval och mjuk. Det
fanns så mycket blommor rundt omkring. Blå
och röda. Förgätmigej och anemoner ...
Hertiginnan: Och då och då lossnade bladen
från grenen ofvanför, och det föll hvita snöflingor
i majs gröna gräs ...
Riddaren: Vi sutto vid sjön. Andungarna
prasslade i vassen. De vilda svanorna slogo med
vingarna i viken, och vattendropparna, som stänkte
upp omkring dem, voro lika guldpärlor i kvällsolen.
Minns du, hur ofta vi sågo solen gå ned därborta?
Och minns du den stora boken med den krokiga
stammen, som blixten hade splittrat?
Hertiginnan: En gång skar du våra namn
i dess bark. Månne de ännu finnas där?
Riddaren: Eller har barken växt öfver dem
igen, och laf och mossa... ? Och det finns ingen som
ser dem längre ...
Hertiginnan (sakta): Det är ju så länge sedan...
(Åter tystna de.)
Riddaren: Vi höllo mycket af den, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
