Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
06
LEGENDER OCH BERÄTTEI.SER
Riddaren: Hvilken?
Pågen (tiger).
Riddaren: Hertiginnan...?
Pågen rycker till; gör cn rörelse, som ville han springa
upp och bort; men han blir sittande, stirrande med blickarna i
marken och kinderna brinnande af rodnad).
Riddaren (ömt): Du stackars gosse!
Pågen (omsider med darrande röst): Jag kan icke
hjälpa det, herre — jag kan icke hjälpa det! Jag
kan icke!
Riddaren: Nej, jag förstår, du kan icke.
Pågen: Jag förmår ingenting däremot! Det
tar mig bara. Trycker mig, lyfter mig, drar mig
med sig. Det bränner i hjärtat, det tar sömnen
ifrån mig. Det är plåga och förskräckelse. Jag
har velat dö ofta, eller fly, gömma mig. Men jag
har icke kunnat... icke kunnat det heller ...!
• Riddaren: Nej, jag vet, man kan det icke...
Pågen: Allt från den första gången jag såg
henne... Å, den första gången ..,! Hon satt i
borghallen, på fönsterbänken, bland de andra
kvinnorna ... Där var sommar ... Det doftade af
lindblommorna i örtgården ända dit in ... Bien surrade...
Två gula fjärilar hade blåst in genom fönstret...
De kretsade omkring hennes händer... Hon log
emot mig — med sitt goda, sällsamma, sorgsna
leende... Jag stannade vid dörren ... Blodet rann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
