Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G
LEGENDER OCH BERÄTTELSER
blef långsamt hans hjärta allt tyngre, allt mer
bedröfvade
»Ack, längre, längre borta än någonsin,» tänkte
han, »längre borta än någonsin är hon mig nul
Aldrig, aldrig når min själ hennes själ I»
Och hans hjärta hviskade:
»Ditt väsen, älskade, förlöst hvilar det i sig själft,
befriad är din själ i marmorsvalhet och rosendoft.
Blundande, lycklig hvilar den. Hvad vet den mera
om det jordiskas kval, om otillfredsställda drömmars
pina och de trötta lidelsernas svårmod? Aldrig nå
det jordiskas stammande röster fram till skönhetens
hvita fred, skönhetens begärfria och blundande
lycka1
Ardjaman Banu, aldrig, aldrig ...!»
Men åter och åter kom han tillbaka — hvar
stilla afton, då narcisserna och nejlikorna böjde fram
sina hufvud öfver trädgårdsgångarnas sand, då
fontänernas droppar stänkte och den gyllene månskäran
på kupolens spira smälte till en droppe smältande
guld. Han kom som i ett aldrig tröttadt sökande,
som kunde han aldrig höra upp att leta efter något,
som han icke fann.
»Aldrig...?» frågade han åter, »skall du aldrig
mottaga mig? Ardjaman Banu, skall jag aldrig
förnimma den försoning med din skönhets stolthet och
härlighet, som jag hela mitt lif har tiggt om?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
