Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJERTATS VISA.
Jag, fattiga tingest i menniskans bröst,
Hvad ondt har jag gjort här i lifvet?
De höja ju alla emot mig sin röst:
Allt ondt är af hjertat bedrifvet.
Dock sitter jag stilla och klappar och slår
Och räknar, hur lifvet förgår.
An är jag för liten, än är jag för stor,
An tviflar man på, om jag lefver,
Än kall som det jern, uti klipporna bor,
Än åter så eldfängd som näfver.
Jag sitter dock stilla och klappar och slår,
Och intet deraf jag förstår.
När ungdomen dansat, tills kraften är slut,
Då klagar den straxt på sitt hjerta.
Poeten, som rimmat sitt lexicon ut,
Förtviflad tar »hjerta« och »smärta«.
Jag sitter derinne och glöder af harm
Och klappar så häftig och varm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
