Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt i öster dagens första skimmer
Glödde matt vid korizontens rand,
Då Arion ur den mjuka bädden
Sprang med mod, af djerfva tankar lifvad.
Redan hörde han de tunga stegen
Af den grymma mördarskaran nalkas.
Men han dröjde ej i feg förbidan;
Djerft han trädde ut i dystra kretsen,
Och hans lugna blick kring rymden flög.
Nattens frid var flyktad. Stormen drog
Djupa suckar öfver hafvets vågor,
Som med tunga slag mot skeppets sida
Hvälfde dånande sitt hvita skum.
Mörka moln i täta massor flögo
Öfver himlen, jagade af stormen;
Dagens konung gömde sina strålar
I den dystra slöjan sorgefull.
Men då skalden upp på däcket trädde,
Se, då glänste genom brustna skyar
Fram ett svall af ljus, som kring hans hufvud
Strödde herrligt sina strålars glans.
Genombäfvad af en helig rysning,
Skaran vek, af häpnad stum, tillbaka
Från Arion, der han stod i ljuset,
Stolt och majestätisk som en konung,
Skön som Guden på Parnassens höjd.
Festligt smyckad stod den ädle skalden:
Kring hans skuldror flöt en purpurmantel,
Sammanhållen i en konstfull knut
Högt på bröstet af ett kungligt smycke.
Håret ringlade i fria lockar,
Guldbestänkt af solens ljus, kring pannan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
