Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
genting var alt stå efter. Men jag trodde att
jag skulle gå åt. Att ha’ en medmenniskas
död i hafsens djup på sitt samvete — det är
inte godt må tro. Men så illa var det ändå
inte. Efter fjorton dar var tjenstetiden ute
och hvem kominer då tillbaka, frisk och
kavat, och vill ha’ sin lön, om inte lifslefvande
Crevèr sjelf? Men att tala med mig, det
nekade han tvärt.
Det gick mig till hjertat ällramest, för
jag var ung och oförfaren den liden, just som
fröken, och hade då inte vår Herre hjelpt mig
till rätta, så hade jag snart gått under. Men
jag tog styrka, der hon aldrig tryter och fick
snart veta att den uslingen var ingenting att
sörja. Han fick nå’n sorts plats i sta’n. Vi
gick alltid ikring hvarandra, när vi möttes,
och efter ett år blef Crevèr tvungen att gifta
sig ined krukmakaredottern. Så mycket var
del att lita på den kaminarjunkarn!"
Gertru slutade sin enkla historia. Jag
märkte att dessa minnen gripit henne och att
hennes hjerta, så gammalt det än var, ännu
blödde för bedragaren. Efter en stunds
tystnad steg min gamla vän upp, rörde om
brasan, som nu var nedbrunnen, och lemnade
mig åt mina egna betraktelser.
Är då den första känslan så oöfvervinner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
