Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
En kulen höstafton, då regnet smattrade mot
fön-sterrutorna och blåsten hven kring husets knutar,
anlände en vandrande skomakaregesäll, uttröttad oeh
genom Möt, med renseln på ryggen, till Berga, der ban
gick in i köket och anhöll om qvarter öfver natten.
Han var ej längre ung och ännu mindre vacker. En
vidrig uppsyn, i hvilken list och vildhet tdflade om
öfvertaget, stämde på förhand sinnena emot honom,
och hans skelande blick tycktes mindre vara ett
naturfel , än ett bemödande att slippa se någon i ansigtet,
när han talade, och kunna dölja, hvartåt hans
uppmärksamhet egentligen riktades. Orakad och okammad,
blef hans utseende vid skenet från eldbrasan i spiseln
ännu mer motbjudande, och kökspigan var derföre
kanske att ursäkta, som, i stället att hänvisa bonom
till drängstugan, besvarade hans bön om nattherberge
med en kärf uppmaning att gå sin väg, emedan intet
rum funnes för honom på herrgården. Förgäfves
vädjade han till hennes känsla, till sin belägenhet, till
beskaffenheten af väderleken: hon stod fast vid sitt
af-slag och ville icke ens förunna honom tillstånd att
närma sig till spiseln, för att torka sina kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
