Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och di den lall tili lydnad böjs/
Men blir den ur sin ordning skild,
Om den af o/enin ty gel ryckts,
Om den förtjusts, snärjs och tryckis,
Si blir den yr och slutligt vild.
När Carl lian talar bonden till,
Förstår lian straxt livad det betyder,
lian lystrar till, gar bort ocb lyder,
Tror Kungens ord ocb tiger still.
I Nordens fjcll lian födes fri,
Sä fri som hinden den han jagar.
I skogen under Himlens lagar
Han vänjes att sin egen hli.
Han der naturens pregel får,
Och torfvan, den han sedan plöjer
Ett fosterland för honom röje ,
Ett hem , der han om eget rår.
Af öppna lärans frukter mätt,
Han ser hur lön pä mödan följer,
Hur den för lättingen sig döljer,
Han ser deri sin pligt och rätt.
Här re n är grund till ho glig lag .
Naturen sjelf den myndigt stafvar ,
All annan är för blotta slafvar,
Ovärdige sitt lif, l sin dag,
Hen blir en usling, som ej ser,
Mer än det nödbröd han beböfver,
Men får han, om än litet, öfver,
Dä lockas han att söka mer.
Förd inom idoghetens gräns,
Han i sin fart ej må inskränkas,
Båd’ menskorält och samfuud kränkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
