Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Boy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 237
svängande arm, då han kastade den ena stenen efter
den andra in på gården. Vi hörde dunsljuden, då
de föllo på grusplaner och gräsmattor i olika
riktningar, men för övrigt var allt tyst.
— Inga hundar! sade Benny och började lågt vissla
— hans gamla vana att uttrycka tillfredsställelse. Du
kan vara säker på, att här hade annars givits hals...
Nu ska vi över!
Det var icke svårt, stolpen gav stöd, och vi stodo
snart på den inhägnade biten kronojord, vilken som
en kil sköt in i Retznien.
— Ett sista kast! ropade Benny och slungade en
knytnävsstor gråsten ut i mörkret.
Det ljöd ett skri.
Därpå kom något farande blint emot oss. Benny
höll i sin famn en vettskrämd, sprattlande varelse,
som gråtande bad:
— Släpp mig, låt mig gå, jag är ingen tjuv, jag
skall springa, snälla, goda — — —
— Håll väl fast honom, sade jag till Benny, han är
den jag söker.
Jag hade på rösten genast igenkänt min
mulatt-pojke, Boy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
