Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
henning berger
sande långsamt på sin sallat som en tuggande oxe
— och i morse va de åtti.
På bänken låg en bit tidning — en trasa av den
vanliga byken i kvarteret. Det var småtidningarnas
avskum, som jag förut omnämnt, men jag grep fatt
i den i alla fall.
Och se! Även denna av sämsta bladlöss härjade
utväxt hade meddelanden om pestfallen, som nog i
det viktigaste stämde överens med sanningen. Således
uppgavs dödsfallssiffran till etthundratio, vilket
förmodligen var lika med övriga dagblads rapporter.
Kommentarerna voro in absurdum.
Det hette:
— Mördarna äro icke längre hjälm- och
pansarför-sedda. De snoka nu längs apoteksdiskarna!
En viss fasa utbreddes från dessa antaganden. Jag
undrade om i min klass någon förstod underjordens
synvinkel? Kanske man till och med i Gentals
upper-ten-thousandcirkel var helt omedveten om att några
underliga dödsfall ägt rum?
Så var dock ej förhållandet. Senare hörde jag att
även sybaritkretsen gripits av den oemotståndliga
skräcken för onaturlig död.
Det blev en dyr historia för lyxvärldens
tummel-arenor.
Julen firades i Gental med att alla »lika» åto
festmiddagar, Lucullussupéer och rouéfrukostar utomhus.
Till alla dessa olika måltider hörde kaviar, ostron,
hummer och gåslever som självskrivna delikatesser.
I detta fall blevo kunderna just inför dessa rariteter
misstänksamma. Här, just här, kunde förgiftningar
väntas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
