Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
henning berger
Jag ville bort. Vid den häftiga rörelse jag gjorde
av missräkning, förtrytelse och — varför inte? —
av svaghet, trötthet, dåliga nerver, stötte jag med
fot och knä tämligen hårt mot vattenröret. Det gav
ett dovt genljud, nästan som en mänsklig röst, och
jag spratt till. Ty nu visste jag, att någon hade
ropat namnet genom min sovtunnel.
1 en blink hade jag övervägt, vad jag skulle göra.
Att luta mig ned för att som i en kikare upptäcka
hemligheten var säkert lönlöst — för att icke säga
livsfarligt. Att springa ned till rörets andra ända tog
tid — och hördes. Det fanns endast ett sätt: att
äntra upp på trumman.
Jag gjorde det. Den var så bred, att ryggen icke var
kullrigare än en elefants, och jag kunde gott hålla
balansen.
Jag tog några steg framåt.
I detsamma höjde sig över bortre rörkanten ett
stort huvud, en skallig, gul panna, ett par blixtrande
glasögon, ett fyrkantigt skägg — och jag tappade
jämvikten. För tredje gången skådade jag herr A.
Dohms ansikte.
Jag slant på högerfoten och måste hoppa ned till
höger, vilket var motsatt sida till den, jag kommit
upp från. Nu fann jag mig på denna sida instängd i
en liten rörgård, eller rättare gång, och kunde ej
genast springa runt. Huvudet hade dykt ned
samtidigt med mitt eget nedfall.
Jag klättrade upp på röret så fort jag kunde, och
väl uppe, såg jag den svarta ryggen av mannen,
krum-böjd som en igelkotts, avlägsna sig mellan de gator
upplaget bildade. Jag skrek av alla krafter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
