Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
»Att sova...»
Jag vaknade långt fram på dagen och kunde ej
genast förstå, var jag var. Det drog kallt genom
röret, och underliga ekon, än flöjtlika, än
valthorns-starka, upphjälpte den förvirrade illusionen av, att jag
låg i en järnvägstunnel. Under det jag, stel i lederna,
kravlade ur min tub, flög med otrolig tydlighet genom
mitt huvud minnet av expresskupén, rutschandet
utför banvallen, fångenskapen i sandrännan och
befrielsen.
Omkring mig var allt lika folktomt och öde som
i morgongryningen. Dagen var decembergrå, men icke
kall, och så långt ögat nådde, tycktes luften bestå
av små rökar, som obetydligt växlade i fina varianter
av blyblått, grått, smutsvitt och gulsvart. Då ett
lokomotiv rusade fram och kastade upp en rad små
vulkanmoln, vilka stego som ballonger mot denna
bakgrund, lyste de zinkvita som plåturklipp.
Det är mig omöjligt att beskriva den särskilda slags
ödslighet, som ett stadslandskap kan erbjuda. Jag %
hade för resten icke själv i mitt föregående liv lagt
märke till den, trots att jag ständigt bodde i de största
städer. Denna morgon slogs jag av ökenkänslan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
