Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 189
tegelsten, och räckte Sol samt började hastigt läsa
upp ett tryckt plakat.
Löjtnanten såg sig flyktigt omkring, petade med
sabeln på några klädespackar och vände sig därpå
än engång till gubben:
— Här har hastigt utbrutit några ännu
oförklarliga sjukdomsfall, till och med — med — hm! —
med dödlig utgång. Tydliga förgiftningssymtom. Jaha.
Och därför ålägges på det strängaste att största
försiktighet och renlighet i — i allt iakttages. Jaha.
Och i morgon — vad heter ni?
— Solschinsky, herr kapten.
— Vad är det för namn — det är ju inget namn
— alltså: Schinsky, ni —
— Solschinsky, herr kapten ...
— Va! Säg löjtnant. Avbryt inte! Alltså: Solschinsky
ålägges i morgon inställa sig i kvarterets distriktstation
för vidare instruktioner och underrättelser. Och
framför allt: sälj inga som helst matvaror! Sa ni något?
Löjtnanten slutade med att slå sabeln klirrande i
disken.
Sol bockade sig lika ödmjukt som förut och
mumlade:
— Skall ske, herr löjtnant, skall ske — jag har
mina papper klara, jag —
— Prata strunt. Stäng nu, och gå inte ut och öka
folksamlingen!
Alla hade redan vänt sig för att gå, då en herre,
som hittills icke sagt något, fick syn på mig, där jag
stod hopkrupen i ett hörn.
— Vad är det för en? frågade han och pekade
på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
