Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 henning berger
— Jag talar ganska bra waldiska, inte sant?
— Jo visst l instämde han livligt, låt oss bara inte
åbäka oss på något annat språk, för då sjunger inte
jag med!
— Det var en bok? sade Sol.
Jag yttrade i korthet några åsikter om Dohms
notisbok samt min förvåning över anteckningarna, vilka
förekommo mig vara grova vilseledningar, nästan
rama humbugen.
Juden hörde på med tankfull min.
— Ni vill veta något om denne Dohm, sade han,
låt mig först få boken.
Jag räckte honom den.
Han tog den och drog lampan närmare sig, lyfte
pappskärmen och började undersöka den lilla
skinnpärmen, Efter några ögonblick var det som om han
glömt oss. Bennys hostningar och mina nervösa
omflyttningar från en stol till en annan störde honom ej.
Så sutto vi där en diyg halvtimme, och under
denna tid lade jag märke till ett underligt stoj ute
på Gamla Isaksgatan. Folk sprang och en polisvagn
ringde, därpå hördes tramp och utrop och prat som
vid en folksamling, och slutligen nya signaler från
gonggongerna på patrull- eller ambulansvagnar. —
Benny gissade på eldsvåda.
Jag lyssnade, men glömde snart bullret för
uttrycket i Solschinskys ansikte. Han liknade en
målning — någon gammal holländsk figurtavla, en gubbe
som i lampljus genom ett förstoringsglas studerar en
kostbarhet.
Men det var mest uttrycket.
Med undran såg jag hur det från växande nyfiken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
