Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Staden Gental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
henning berger
Innan jag visste ordet av, voro vi inne på en
torstadsgata, gammal och lantlig, med insprängda stenhus
från åttiotalet, »folkparken) och ett par biografer. Men
för övrigt små empirresidens, ett kloster och
vinranks-murar. Två stora stadsportar stodo kvar som
klassiska minnen, de förde tanken på Rom. Därpå blev
det trångt och folklivligt. Vi voro i en sorts ghetto.
Jag läste över små källarbutiker de besynnerligaste
judiska namn. En lump- och antikvitetshandlare hette
faktiskt Salomon Temperaturwechsel. Han hade icke
haft råd att vid någon utskrivning betala myndigheterna
för att få ett klingande namn likt Silberstein eller
Saphir!
Vid ett hörn av en riktigt typisk, nästan frankfurtsk
»Judengasse» stannade kolvagnen, och jag klättrade
ned. Förvirrad trädde jag handen i västfickan och
fann några mynt. Ett silverstycke blänkte bland
kopparslantarna. Jag räckte det till min kusk, som tog emot
penningen utan att tacka. Då jag gått några steg,
vände jag mig mot en butiksruta och i glaset
speglades min bild. Mina kläder voro sotfläckiga och trår
siga, mitt ansikte svart. Jag såg ut som en avdankad
»herre».
Så gjorde jag mitt inträde i en ny, främmande stad.
— Det var icke längre per första klass, lyxträng,
speciellt reserverad kupé. Mina egna två ben buro mig
in i staden G ental.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
