Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Staden Gental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 93
tillvaro, men det var för sent, och då han under
ptrorop och bromsningar stannade sin
jaggernaut-vehikel, frågade jag:
— Ska du till Gental, och får jag åka med?
Han svarade på en nästan obegriplig waldisk dialekt:
— Jaa, men vagnen är inte vidare fin...
Jag äntrade upp och fick min plats bakom
körsvennen på en bastmatta och med en tomsäck till
täcke. Kolvagnen sattes i gång med en skakning, som
så när hade kastat mig i marken, och under tystnad
körde vi vidare. Jag halvlåg på ryggen och såg
konturer av bergskedjor och grantoppar draga förbi i
väster, under det att himlen stupade i digra molnschakt
över låglandet öster ut. Min kusk sade ej ett ord,
•ibland slog han en väldig klatsch med piskan eller
spottade ut brun tobaksolja, regnet strilade, och de
tunga hjulen malde i gruset. Då jag engång reste
såg jag till höger några underliga stenvalv,
liknande ruiner, men tydligen naturens bergsformationer,
och antog det vara vad ryttaren benämnt »Bourgtals
portar». Längre fram såg jag en hjord getter betande
på en sluttning. De lyfte huvudena och betraktade oss.
Vi hade kört över en timme, då vagnen stannade.
— Vad är det? sade jag.
— Jag skall ned till kolgårdarna, svarade drängen.
— Är det långt till Gental?
— Herrn kan åka med, så blir det närmare, men då
kommer han förstås in i stån från gamla sidan.*
Detta gav mig ingen upplysning. Möjligen var gamla
sidan detsamma som den gamla delen av staden, och.
möjligen var denna numera den fattigaste. Men det
hade jag ingenting emot. — Vi skramlade vidare, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
