- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
79

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Äventyret fortsättes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

John claudius’ Äventyr • 93

rätta just nu, men den berör större stater än
leksaks-länderna vid alpfoten, har dragit även huset
Walden-bourgs medlemmar — det vill säga: ett par av dem! —
in i spelets lönngångar. Jag går ej i detaljer, det är
omöjligt, och det hör icke hit — nogav, vi äro som
i alla intriger kvinnor, vilka sköta en del av
trådarna, trassla dem, knyta dem, reda ut och lösa
dem. Vad det gäller? à, det gäller giftermål och
tronföljd och arv, och — kanske också kärlek, hat och
svartsjuka, otillåtna saker, rivaler, kanske illegitima
förbindelser, med följder, barn, kloster, inspärrningar,
och så vidare, som i en följetong, och som väl licke
händer uppe i er Nord, i ert land, där en avlägsen
släkting till mig nu regerar som drottning? Men det
gör detsamma — det var ett brev, nej, en bok, neij,
jag menar ett meddelande, ha, jag rör ihop allt, idet
hör inte hit — alltnog: något som måste uppsnappas
från en agent — ni förstår? Han var på tåget, och
min kusin hade order att göra detta, jag menar, latt
han fått i uppdrag att bemäktiga sig denna viktiga —
denna oerhört viktiga lilla sak, nej, detta brev...

— Kunde icke uppsnappas utan ett mord? inföll
jag skarpt och kände en frossbrytning över skuldrorna.

— Jag vet intet, skrek Bibi vilt, men sänkte genast
rösten till en hes viskning: — jag vet ej, vad som
skett, hur det skett, jag vet bara att agenten fanns
döende i sin kupé, rosslande och mumlande ett namn
— ah, ett namn, som ju också är mitt — Borsati.
Han dog genast och utan att kunna säga mera; (när
de kommo till Gental, var han död — ett lik.

— Nåväl — jag?

— Ja, ja, nu strax!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free